C är inte mupp
På tal om valet i höst... Fler och fler verkar börja se bort från fördomar och se vad partierna egentligen står för. Som Isobel Hadley-Kamptz till exempel, inte annat än att man känner igen sig:
http://www.expressen.se/index.jsp?a=629689
A, jag slänger in hela Isobels artikel här:
" Det kändes konstigt i början. Centern, liksom. Knätofsar och kärnkraftsmotstånd. Ett parti som ville spräcka en regering för att vi byggde en bro till Danmark.Det tog emot. Men det gick inte att sluta sitt hjärta. För Maud var plötsligt den enda liberala rösten i svensk politik. Hon stod upp för öppna gränser när alla andra svajade i opinionsvinden.Just här i Almedalen för två år sedan formulerade hon i en enda mening smärtan i att leva med staten som brukspatron: "Är vi verkligen beredda att betala så här mycket för att andra människor ska få kontrollera våra liv?" Det känns väldigt länge sen. Inte för att mina känslor för Maud har förändrats. Men för att hon och centern numera så självklart är det tydligast liberala alternativet att man nästan glömt bort att det fanns en tid innan.I publiken vid Mauds tal i Almedalen stod moderaternas chefsekonom Anders Borg en liten bit från en av Olof Johanssons närmaste medarbetare, Anders Ljunggren. Borg applåderade hjärtligt och ofta. Ljunggren såg avmätt på. Det är inte en tillfällighet.Det är svårt att vara siste man ut på Almedalsveckan. I går hade nästan alla lobbyister och politruker åkt hem. Gatorna var heta och tomma, blott ett gäng nationaldemokratiska unga män försökte med fysisk aggressivitet tvinga flygblad på avvisande förbipasserande. Centern har i år hanterat den där sistaplatsen genom att lansera ett antal förslag tidigare under veckan. Redan i måndags kom idén om halverad arbetsgivaravgift för ungdomar.Ihop med tanken på att slopa las för alla under 26 visar det centerns engagemang för att faktiskt göra det lättare för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden. Även om det innebär att man retar upp både fackföreningar och den odemokratiska vänstern. När man hörde LO-fackens varningar i går om vad en borgerlig valseger skulle leda till i form av strejker och konfliktfyllda avtalsrörelser kändes å andra sidan de idémässiga banden mellan de två grupperna närmare än någonsin.Om centern väcker deras ilska kanske det främst ska ses som ett gott betyg.I torsdags kom också ett repaketerat c-förslag om ökad invandring. Man ska få komma hit och söka jobb och den som får ett jobb här ska få stanna. Asyl ska kunna sökas direkt från hemlandet. Asylsökande som får jobb när de är här ska få stanna. Man ska kunna ansöka om Green Card utifrån kriterier som utbildning och yrkeserfarenhet.Människor som vill flytta till Sverige ska välkomnas med öppna armar. De är tillgångar, inte problem.Det är rätt stor skillnad mot vad det där andra påstått liberala partiet brukar säga. För att inte tala om kontrasten mot det moraliska sammanbrott som den socialdemokratiska invandringspolitiken geggar runt i.Kanske är såna som jag dödsstöten för centern. Inom vänsterkretsar talar man hånfullt om storstans trendnissar vars nyvaknade centerkärlek driver bort de gamla klassiska c-väljarna i strida skaror.Jag vet inte. Jag är ju för all del lantis från början. Men jag begriper inte vad man har för perspektiv om man ser den nya centern som något slags PR-kupp. Hör de inte den uppriktiga känslan i Mauds röst när hon talar om utanförskap och självbestämmande?Det är kanske banalt, men det finns alldeles för få politiker som så öppet har sina värderingar i mellangärdet.Och det har hänt rätt mycket på två år. Det känns faktiskt inte det minsta pinsamt längre att vilja ge sin röst till Maud. "
http://www.expressen.se/index.jsp?a=629689
A, jag slänger in hela Isobels artikel här:
" Det kändes konstigt i början. Centern, liksom. Knätofsar och kärnkraftsmotstånd. Ett parti som ville spräcka en regering för att vi byggde en bro till Danmark.Det tog emot. Men det gick inte att sluta sitt hjärta. För Maud var plötsligt den enda liberala rösten i svensk politik. Hon stod upp för öppna gränser när alla andra svajade i opinionsvinden.Just här i Almedalen för två år sedan formulerade hon i en enda mening smärtan i att leva med staten som brukspatron: "Är vi verkligen beredda att betala så här mycket för att andra människor ska få kontrollera våra liv?" Det känns väldigt länge sen. Inte för att mina känslor för Maud har förändrats. Men för att hon och centern numera så självklart är det tydligast liberala alternativet att man nästan glömt bort att det fanns en tid innan.I publiken vid Mauds tal i Almedalen stod moderaternas chefsekonom Anders Borg en liten bit från en av Olof Johanssons närmaste medarbetare, Anders Ljunggren. Borg applåderade hjärtligt och ofta. Ljunggren såg avmätt på. Det är inte en tillfällighet.Det är svårt att vara siste man ut på Almedalsveckan. I går hade nästan alla lobbyister och politruker åkt hem. Gatorna var heta och tomma, blott ett gäng nationaldemokratiska unga män försökte med fysisk aggressivitet tvinga flygblad på avvisande förbipasserande. Centern har i år hanterat den där sistaplatsen genom att lansera ett antal förslag tidigare under veckan. Redan i måndags kom idén om halverad arbetsgivaravgift för ungdomar.Ihop med tanken på att slopa las för alla under 26 visar det centerns engagemang för att faktiskt göra det lättare för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden. Även om det innebär att man retar upp både fackföreningar och den odemokratiska vänstern. När man hörde LO-fackens varningar i går om vad en borgerlig valseger skulle leda till i form av strejker och konfliktfyllda avtalsrörelser kändes å andra sidan de idémässiga banden mellan de två grupperna närmare än någonsin.Om centern väcker deras ilska kanske det främst ska ses som ett gott betyg.I torsdags kom också ett repaketerat c-förslag om ökad invandring. Man ska få komma hit och söka jobb och den som får ett jobb här ska få stanna. Asyl ska kunna sökas direkt från hemlandet. Asylsökande som får jobb när de är här ska få stanna. Man ska kunna ansöka om Green Card utifrån kriterier som utbildning och yrkeserfarenhet.Människor som vill flytta till Sverige ska välkomnas med öppna armar. De är tillgångar, inte problem.Det är rätt stor skillnad mot vad det där andra påstått liberala partiet brukar säga. För att inte tala om kontrasten mot det moraliska sammanbrott som den socialdemokratiska invandringspolitiken geggar runt i.Kanske är såna som jag dödsstöten för centern. Inom vänsterkretsar talar man hånfullt om storstans trendnissar vars nyvaknade centerkärlek driver bort de gamla klassiska c-väljarna i strida skaror.Jag vet inte. Jag är ju för all del lantis från början. Men jag begriper inte vad man har för perspektiv om man ser den nya centern som något slags PR-kupp. Hör de inte den uppriktiga känslan i Mauds röst när hon talar om utanförskap och självbestämmande?Det är kanske banalt, men det finns alldeles för få politiker som så öppet har sina värderingar i mellangärdet.Och det har hänt rätt mycket på två år. Det känns faktiskt inte det minsta pinsamt längre att vilja ge sin röst till Maud. "
posted by jenny at 1:20 PM
2 Comments:
jag funderar också lite på centerpartiet men samtidigt är man ju tveksam. sjöbomannen, sura lantbrukare och sådant känns inte så intressant samtidigt som den förändring partiet genomgått är det. det verkar dock bara vara "politisk elit" som förstått hur intressant centerpartiet blivit.
Låt valet utvisa hur många som gillar cp.
Jag tycker man ska rösta på ngt man tycker är bra just nu, och som är trovärdigt och äkta, och i så fall inte tveka på grund av vad som hände för 20 eller 50 år sedan. Å andra sidan är fördomar supersvåra att bli av med även om de motbevisas. Motbevisas de tillräckligt ofta så går det. Den som lever får se.
Post a Comment
<< Home