fyra funderingar för dagen

• Stackars, stackars alla anhöriga till dem som omkom i bilolyckan utanför Uppsala häromdagen. Och alla skadade och chockade. När man ser den ena bussens trasiga sida blir man inte så lite mörkrädd. Tur man inte satt där helt enkelt. Sen dör ju massvis med folk i Irak varenda dag. Men det blir man inte lika upprörd över. Trist men sant.

• Kristdemokraterna har det inte roligt just nu. Rabiata kristna högermän hotar alliansens framtid om ett tillstånd för utländska kvinnors möjlighet att betala för legala aborter blir tillåtet i Sverige ( ger skrämmande vibbar till USA tycker jag. Till och med insändare från pingstvänner i tidningen Dagen skäms). Sen var det programmet på TV i förrgår som visade att Sverigedemokraterna tagit flest väljare från Kristdemokraterna. Lite oväntat eftersom det traditionellt varit ”arbetare” från S som gått till SD enligt vad som basunerats ut tidigare. Oavsett – ge inte upp Häggis! Men lös de interna partikonflikterna annars kanske det kommer gå åt skogen.

• Det är arbetskraftsbrist i Sverige, och lär bli ännu mer framöver, och ändå har vi så många arbetslösa. Kul att Ams i början på året fick in flest lediga jobb sedan de började mäta. Sen att massvis med arbetsgivare inte går via Ams är ju en annan sak. Ams och arbetsförmedlingen ger liksom en dålig smak i munnen och har kasst rykte med all rätta. Fram med lite alternativa förmedlingar – nu! Hoppas alla arbetslösa får jobb snart. Det är inte kul att gå hemma och känna sig lite smått värdelös och se hur cv:t och ens psyke, och kanske om man har riktig otur – ens klädstil - förfaller.

• Nonchalans. Jag funderar på varför vissa människor är så nonchalanta. Typ inte tittar på en när man pratar med dem. Sitter och ser allmänt skeptiska ut om någon annan än de själva pratar. Och är de dessutom otrevliga så är det ännu tristare. Jag är ju en excellent amatörpsykolog så min analys är att människor som har nonchalant attityd oftast är ohyfsade, ointresserade och framför allt: osäkra och/eller rädda. Men jag vet inte. Ska forska vidare när jag har tid och gå in på min favvo Dr Phil’s hemsida. När jag själv är nonchalant är det mest för att något är tråkigt eller för att jag starkt motsätter mig det som det pratas kring eller var det nu kan vara - det kan också vara för att jag är lite rädd för att ge mig in i någon obehaglig diskussion och låtsas då att jag inte är intresserad. Men om det är typ en kompis eller ens chef som pratar så skulle jag aldrig sitta å blänga och gäspa. Även om jag hade tyckt att min kompis pratar om ointressanta saker. Man låtsas ju då. Lite hyfs liksom och lite snällism.