Igår promenerade jag längst årstaviken och vem möter jag inte om inte "gnomgubben". Den joggande gamle diktläsaren. Han frågade "visst har vi setts förr" och jag sa ja och berättade om att i vintras läste han VINTERNS GNOM för mig och det var väldans trevligt. Igår läste mannen - som för övrigt presenterade sig som Gunnar - en annan fin dikt som heter Juninatten.

Det är kul med kufar. Den joggande diktläsaren är bara så söt och man blir på gott humör.

The dikt

Juninatten
Nu går solen knappast ner, bländar bara av sitt sken. Skymningsbård blir gryningstimme varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljusglidande på vattenspegeln eller vacklande på vågorsom långt innan de ha mörknat speglar morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av, liknar mest en daggig dag. Slöjlikt lyfter sig dess skymning och bärs bort på ljusa hav.