le tarm

Jag ska kolla min kagge. Eller rättare sagt mina tarmar. Eftersom det inte är några hotshots som studerar min blogg så kan jag pränta ner några meningar ägnade åt min mage. Alla som känner mig väl vet att min mage är en gurglande, mojsande, gasfylld, problematisk kroppsdel. Jag har aldrig haft en normal mage. Med normal menar jag en sådan mage som funkar som en klocka, sällan fiser, där avföringen är fast och fin och sköts en till två gånger om dagen.

Förra året fick jag reda på att jag var laktosintolerant. Mina nära och kära sa att de hade de försått sedan länge. Jag behöver inte gå in på varför de haft denna kännedom men har man levt nära mig en tid är det oundvikligt att undgå toabesök eller mystiska dofter från rektum.

Även efter att jag fick min diagnos och trots att jag byter ut de flesta mjölkprodukter mot laktosfria alternativ så är magen inte i form alltså. Så nu har jag gjort det, trots rädslan för gastroskopi och rumpoloski ( vet ej vad det heter, men kamera som sätts in i ändtarmen ), jag har fått namnet på en doktor. Och till och med hans telefonnummer. Nu ska jag bara ringa och så ska vi gå till botten med det här. Nu ska jag veta varför jenny tarmen andersson aldrig är -och aldrig har varit - normal i tarmregionerna. Spännande.

Till dess kör jag med:
Grönt te ( äckligt men sant )
Ris
Kokt potatis
Kokt eller ugnsbakat kött/fisk
Yoghurt ( laktosfri )

Det vill säga
Ingen lök eller vitlök
Inget kaffe
Inget stekt eller grillat
Inget asiatiskt eller annat starkt
Inte så mycket kött
Inget vin

Jättetråkigt. Men efter en vecka med snällmotmagenmat känns det redan mycket bättre. Kanske är det så enkelt att jag alltid stoppat i mig saker som är elaka mot min magsäck och mina hårt arbetande tarmar. Hoppas det. Ibland tänker jag att det kanske sitter något farligt i magregionerna och smaskar. Men då ska man ju bajsa blod och gå ner i vikt å sånna saker, och det har jag inte sett någon tillstymmelse av thank god. Fortsättning följer. Ska bara få tid å ringa den där läkaren på de där omöjliga telefontiderna också. Sen så är det bara å dricka konstiga vätskor, genomgå röntgen och ulka med kamera i magen. Känns inte helt skojjigt för en sjukhusrädd person som jag faktiskt är. Grr. Men tänk vad min omgivning kommer att bli glada om jag kan fungera normalt. Vad nu normalt är. Jag tycker alla människor fiser som svin när man lär känna dem bra och de vågar visa sitt inre. Men ändå.