partyanimals
Förra lördagen var jag ute och svingade mina lurviga i förorten. Nämligen i sumpan – dvs sundbyberg!!! Stället som fick njuta av min närvaro var GARBO. Helt underbart plejs. Har du aldrig varit där och gillar att dansa samt att trängas med förortsfolk – åk dit!
Har aldrig sett så många tatuerade belgian blue killar ( trodde deras t-shirts eller linnen skulle sprängas av anabola-muskler ) eller så många nyskilda pentabrudar med silikonbröst samt så många porriga danser i burar (!) sedan början på 90talet. Bra musik var det dock Och människorna kunde verkligen släppa loss, då menar jag att de kunde dansa utan att se uppstoppade ut ( som stela lejonhannar från sture med rolf larsson skjorta eller tjejer som hela tiden måste koncentrera sig på håret och att pluta med läpparna och därför inte kan röra sig mer än minimalt) men ändå. Jag kände mej väldans fräsch på detta ställe. Och ganska udda. Men glad över att få stuffa till danslåtar från 1993 och att sjunga med i lite slagerdängor som var på ett dansgolv för sig. De hade även separat countrydansgolv enligt ryktet, men det missade jag.
Denna lördag var jag ute i Lund – den skånska lilla storstaden. Denna härliga studentstad som jag bott och frodats i en gång (var inte så länge sen ändå). Vi åt på ett ganska ”modernt” ställe – Carlssons. Trevligt. Men vad hände vid 12-draget. Jo då kommer unghanar och unghonorna in i resturangen - som då blev klubb. Vilken känsla infann sig? Nja, inte för att jag känner mej som ett russin men jag kände mej … vad ska jag säga – ja, mogen. Liksom som en annan sort. Trots att jag har barnasinnet kvar och mer än gärna dansar på bord och dylikt, så var det något mer deras rosenrosa kinder och deras fasta hull som fick mej att inse – jag äro ej en nyutsprungen ros längre. Jag tror det, men sen påminns man då och då att det faktiskt hänt något med en. Både på ytan och därinne. Tur är väl det. Men det var ändå kul att vara hetast på dansgolvet. Det är en svunnen tid. Rolig att minnas men helt ok att den är över.
Nu ska jag hem och renovera.
Har aldrig sett så många tatuerade belgian blue killar ( trodde deras t-shirts eller linnen skulle sprängas av anabola-muskler ) eller så många nyskilda pentabrudar med silikonbröst samt så många porriga danser i burar (!) sedan början på 90talet. Bra musik var det dock Och människorna kunde verkligen släppa loss, då menar jag att de kunde dansa utan att se uppstoppade ut ( som stela lejonhannar från sture med rolf larsson skjorta eller tjejer som hela tiden måste koncentrera sig på håret och att pluta med läpparna och därför inte kan röra sig mer än minimalt) men ändå. Jag kände mej väldans fräsch på detta ställe. Och ganska udda. Men glad över att få stuffa till danslåtar från 1993 och att sjunga med i lite slagerdängor som var på ett dansgolv för sig. De hade även separat countrydansgolv enligt ryktet, men det missade jag.
Denna lördag var jag ute i Lund – den skånska lilla storstaden. Denna härliga studentstad som jag bott och frodats i en gång (var inte så länge sen ändå). Vi åt på ett ganska ”modernt” ställe – Carlssons. Trevligt. Men vad hände vid 12-draget. Jo då kommer unghanar och unghonorna in i resturangen - som då blev klubb. Vilken känsla infann sig? Nja, inte för att jag känner mej som ett russin men jag kände mej … vad ska jag säga – ja, mogen. Liksom som en annan sort. Trots att jag har barnasinnet kvar och mer än gärna dansar på bord och dylikt, så var det något mer deras rosenrosa kinder och deras fasta hull som fick mej att inse – jag äro ej en nyutsprungen ros längre. Jag tror det, men sen påminns man då och då att det faktiskt hänt något med en. Både på ytan och därinne. Tur är väl det. Men det var ändå kul att vara hetast på dansgolvet. Det är en svunnen tid. Rolig att minnas men helt ok att den är över.
Nu ska jag hem och renovera.
posted by jenny at 6:02 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home