i och för sig

emma hamberg är en klok tjej. i dagens city så skriver hon om att plastikoperationer har blivit PK och att man allt mer ska tycka att det är bra för oss kvinnor, ja oss kvinnor, för det är vi som gör det mest, att vi nu är fria och kan må bra och göra något åt det ena och det andra. aldrig åldras, aldrig bli sladdrig. se till att hålla oss fräscha och betala sura pengar till plastikkirurger som ser sitt jobb som att de "hjälper kvinnor att må bra med sig själv". ungefär så.

emma menar att vi är lurade.

och jag håller med.

nu är det nästan så att de som inte opererar bort skavanker är konstiga. eller i alla fall om de inte vill göra det. alla har ju inte råd. rätt hemsk utveckling. liksom förväntat att man ska göra något kirurgiskt åt vissa saker. knäppt om man inte vill liksom.

sen känner jag folk som gjort både det ena och det andra ingreppet och jag kan faktiskt förstå vissa grejjer. något komplex man haft i alla år, något på kroppen som demolerats totalt av olika anledningar och som man har svårt att leva med. men frågan är om det är samhälls/skönhetsutvekclingen som har skapat tanken på att det (magen, brösten, hakan eller vad det nu är) inte går att leva med eller att man har komplex.

jämförelsen med alla objekt där ute. " alla andra" kan ju operera sej.

jag tror det. men det värsta är det här när det liksom blir helt vanligt att ja, vid 30 börjar man spruta in botox, vid 40 efter alla barn är födda gör man nya bröst och tar bort eventuell sladdermage, vid 50 börjar ögonlocksplastiken och kindlyft, vid 60 hakan och dekolletaget, och så håller det på så. och är normalt. precis som vi färgar håret nu, köper lite dyrare krämer ju äldre vi blir och ser till att investera i puschupbh:ar och puschupstrumpebyxor.

det är ju inget konstigt och det förväntas alla göra. gå med gråa hår och bh utan stöd, hur skoj är det?

så frågan är - ska man dramatisera och ojja sig. eller ska man acceptera utvecklingen och se det som okej. nu blir alla snygga. ingen är gammal och sleten. men näe, så vill jag inte ha det. även om jag kan förstå att det finns plastikkirurgi som kan va bra, tänk på alla harmyntar till exempel. eller tänk på alla som verkligen blir mer nöjda över att ha ordnat något de retat sig på i alla år. det är ju inte så dumt.

svår fråga. men jag vill bara inte tycka okej och hänga med på tåget utan att kritiskt reflektera. då kan jag i alla fall säga att jag har reflekterat den dagen jag sitter där med hy, blank och klar och slät som en 17årings.