avkomma

i morse berättade en kollega för mig om hennes son och hans lille son på 8 månader. Sonen skriker mycket på nätterna. Och på dagarna. Föräldrarna får inte sova. De vaknar, de vakar, de vaggar och matar och drar vagn. Är helt slut! Sonen ringde min kollega (hans mamma) och var sååå trött och ledsen (inte för att han sa det men det hörde min kollega på rösten.sånt hör man nog när det är ens son). I eftermiddag ska min kollega, lillgossens farmor, åka till skrikandebebisfamiljen och ta barnet några timmar så päronen får sova.

så rätt. så rätt.

Jag minns tiden när vår lille tolle skrek massor, vaknade ofta och grejjade många gånger per natt.Man var helt slut. Alla som hade barn som sov hela natten ville man döda rätt och slätt. Alla som sa att de fick sova 8 timmar per natt ville man tejpa igen käften på. Get a life liksom.

Barn är olika. De flesta barn är lite småbökiga på nätterna. vissa mer andra mindre. Men det kan vara riktig terror att vakna flera gånger i timmen - timme efter timme varje natt. Flera nätter på rad. Om man inte varit där kan man inte veta hur det känns. Men jag vet. Det är asjobbigt och jag känner med alla föräldrar som har nattbökiga kids. Håll ut, det vänder även om det kan pågå länge. Och ta hjälp av nära och kära så ni får sova ibland. Och till dom som säger " livet ändrades inte alls fast vi fick barn" vill jag säga:
1. ta er i röven. långsamt.
2. barn är OLIKA. de flesta sover inte hela natten och är tysta som små lamm.
3. ni ljuger

Barnen som kommer omkullkastar livet. Det blir inte som innan de anlände. Det blir inte sämre, utan bättre. Men det kommer hem en ny chef som chefar runt i hemmet. Och det är alldeles, alldeles underbart. Be prepared - det gör att du kan börja böla precis när som helst (jag fick tårar i ögonen när min kollega berättade om sin son imorse, det går liksom inte att stoppa.)

För övrigt är det där med kvarglömda barn i bilen outsägligt jobbigt att tänka på (4 barn nu på bara en vecka. CPföräldrar!!!!) . Skulle jag glömma barnet i bilen skulle jag begå självmord tror jag. Även om självmord inte känns konstruktivt på något vis. Jag vet. Men instinktivt så skulle jag inte kunna leva med något sådant.

Barn, barn, barn. ja, så blir så att det mesta kretsar kring dem när man har små liv. HURRA! och oro, oro, oro. Inte lika hurra. Men det kan man väl jobba på.