Varje morgon när jag går upp och 1. Inte har fått sova i ett sträck (vilket typ sällan händer fortfarande, hade någon sagt det till mig när o var pytteliten hade jag blivit allvarligt psyksjuk och gått in i en rejäl depression) eller 2. Vaknat före 05.30.

Då känner jag att ett barn är gott nog för två gammeltackor. Hur i hela frajden ska man kunna ta hand om fler? Näe. Det där med guldfisk låter helt plötsligt som en fin idé istället för att eventuellt skaffa fler barn någon dag.

Sen måste man ju alltid tillägga - det är värt det! men det är det för jag är så sjukt kär i mitt eget barn att det inte går att beskriva med ord eller ens med känslostormarna som blåser runt i mitt huvud. o ska aldrig få flytta hemifrån, aldrig skaffa tjej och aldrig sluta ha mamma som favvo.