wädding wisout booze (läses med boratdialekt)

Idag berättade en kollega på jobbet att hon varit på ett frikyrkligt bröllop och att det något av det värsta hon varit med om. Dels för att det var stelt, dels för att det inte serverades vin och dels för att bröllopet mest handlade om Gud och inte om dom som gifte sej och sen gick alla hem halv tio.

Jag har inte varit på något renodlat frikyrkobröllop men förmodar att det kan se olika ut och att man kan ha ett avslappnat skojjigt bröllop även om man är livets-ordare. Däremot har jag varit på många kristna bröllop. En del har varit skittråkiga och andra jätteroliga. Vissa med vin och vissa utan.

Har även varit på bröllop där det har handlat mer om Gud än om brudparet, vilket jag kan tycka är lite skevt just den dagen, det är ju inte Gud som gifter sej hallå. Sen har jag även varit på bröllop där det har handlat mer om att visa hur påkostat allting är än om att det är en fest för de kära tu. Det är ju inte heller så kul även om man inte tackar nej till limousine. Och sen finns det bröllop där det handlar om hur icke-påkostat det är, det vill säga – lågbudgeten (att dra in och spara pengar till varje pris) överskuggar festen. Skit i och gift er då. Big back glass och kranvatten har jag hemma.