disaster

Imorse var det JORDBÄVNING i Sverige! Samtalsämnet var på allas läppar hela förmiddagen. På jobbet slogs vi nästan om att få berätta om våra egna upplevelser av skalvet. Oj,oj,oj vad läskigt. Nån hade rusat ut på gatan och kallat ut grannarna, nåns unge hade bölat som en gris, nån trodde det var krig, en annan trodde att ett djur bökade utanför huset (eherm? vadå för djur. elefant?). Själv trodde jag att någon var å ryckte i min säng. Sen så upptäckte jag att det inte var någon marodör ryckandes i madrassen. Då trodde jag att Hells Angels bombat nere i stan. Jag menar vi har en del kravaller med mopedister i den här stan.
När jag en halvtimme senare slog på den underbara radiokanalen p4 radio malmöhus så fick jag höra om dramat på riktigt. Nere i Ystad och Lundatrakten var det riktigt drama. Jag hängde på dramat och ringde syster direkt och fick höra deras reaktion. De hade rusat ut på balkongen och trodde taket skulle ramla ner.

Så intressant hur vi svenskar reagerar för ett litet skalv. Alltså det var läskigt. Det kändes dramatiskt. Absolut. Men hela förmiddagen intervjuades människor hit och dit i radio och andra medier. Nu bloggar jag om det (och det lär ge fett genomslag). Men det är ändå lite patetiskt. Även om det förvisso är det största som har hänt skåne sen hasse kvinnaböske slog igenom. Men ändå. I andra länder är det vardagsmat att leva med ständig risk för stora jordbävningar och folk dör som flugor lite till mans. Sånt är vi inte vana vid. Därför blir det draaamaaaa när vi drabbas av en liten ryckning i jordskorpan. Men ryckningen är i och för sig inte att negligera - ARAMAGEDDON IS HERE ANYTIME! det är bara å förbereda kropp och själ för jordens undergång.