E T T ŨR I N G E N

Denne gosegubbe fyllde ett i dag (inte den flottiga tanten, utan den söte gossen). Det var inte igår man var så varm i hjärtat. Eller jo, för det är man varje dag när man ser knytet som inte är någe knyte längre. Utan en underbar biff. Som blev nåt sjukt överöst med presenter idag! Men det är han värd.Såklart. Han var mest glad över pappret, snörena och xylofonen och den låtande masken. Gummistövlarna från moster och morbror X 2 var också en hit. Att bita på.
Tänk vad tiden går. Snart bråkar man om rullatorerna med polaren i rummet bredvid på långvården. Och sonen har slutat hälsa på. Nej, det ska aldrig hända. Navelsträngen må aldrig klippas.

FRA tar aldrig slut

Ja, turerna kring FRA fortsätter uppenbarligen in absurdum. och med all rätt. för något dummare beslut än det som togs i riksdagen före sommaren får man leta efter. särskilt när det lagts fram av en borgerlig regering, det är så man skäms. men, men beslutet är taget. dock ser det ut att finnas ljus i tunneln. Såväl tunga moderater som folkpartister har riktat mycken kritik mot lagen, både före lagen togs men framför allt i efterhand – vilket man ju kan tycka är väl sent, men ändå. och i centerpartiet fanns många som var (och är) kritiska till lagen, men till slut tryckte alla ledamöterna JA till den – om än med vissa inslag av större integritetsvaktande insatser. Nu har C kommit med ett nytt förslag. Inga svenskar ska kunna spanas på. Mycket korrigeringar i efterhand är det och diskussionen lägger sig icke.

En sak är säker – turerna lär fortsätta och det blir allt mer tydligare att ingen borgare egentligen ville ha lagen eller kan förklara varför de röstade ja till den, eller ens varför den behövs. Möjligen Reinoserus och Tolgfors då, eller näe, de lyckas inte förklara. För de tror inte själv på den.

Varför, varför ville regeringen så prompt få igen FRA-lagen. Sådana frågor får vi nog aldrig veta svaret på som Tage Danielsson säger i slutet av Karl-Bertil Johnssons julafton.

så kan det gå när skolreportern gör sitt

Läser på resume.se ibland. Om resume och dess läsare kan man säga mycket. Men det är en annan historia. Stötte på artikeln om skolreportern som inte hade helt koll. Men så farligt var det väl inte. Ingen dog. Läs här och se om du förfasas för fyyyy vilken miss

typer

Undrar just vilka människotyper jag gillar mest. Tänkte på det idag. Man är ju rätt snabb att döma. Eller JAG är i alla fall snabb att döma. Ser man någon med strumpor i sandaler, shorts med friluftsmodeschang, midjeväska till det och en t-shirt med semestermotiv alternativt kortärmad sommarskjorta så tänker jag nog - svensson. Ser jag en vithyad kvinna i tjugoårsåldern med svartfärgat hår, massa svart runt ögonen och illröda läppar samt lite BroderDanielaccesoarier som en stjärna vid ögat eller liknande tänker jag - aha, en stackars emo, förvirrad själ med attitydsproblem och existensiell självcentrerad ångest. Ja, sånt.

Och vilka typer gillar man då när man ser dem. Gillar jag sånna som jag? Eller som ser ut som jag ska jag säga. Ytan är inte lika med insidan. Men näe faktiskt gör jag det inte. Ser jag en jenny-look-alike tänker jag förmodligen inget speciellt, möjligen "aha, fin kofta, men inte särskilt orginell". Däremot när man ser andra typer än en själv så börjar hjärncellerna koka.

Idag insåg jag dock att jag gillar en typ av människa som jag kanske ofta dömer. Det är nämligen Vallåkraträffen i en håla som heter Vallåkra denna helg. Vallåkra ligger utanför Helsingborg. En gång om året invaderas denna håla av biltokiga white trashare och andra bilnördar. Det är massa gamla amerikanarebilar och omgjorda volvo740´s med neonljus under bilen och GunsNrosesmusik spelandes ur högtalarna alternativt dunkadunkamoderndisco.

Idag körde en karavan av dessa bilar igen en liten by där jag befann mig dagtid och senare igenom Helsingborg när jag kommit dit. De tutade, drack öl, skrek och såg superglada ut. Mycket tatueringar, långhåriga killar, tjejer med sleten parmanent och puffluggar, sletna hårdrockslinnen och allmänt bonniga typer. Men de var så himla glada och härliga på någe vis. Bonniga men inga fasader. Hej här e vi och vi kör runt i våra asfula bilar som vi tycker är världens häftigaste och det är vi stolta över. Typ så. Underbart. Okej. det var bara ett par år sen jag emigrerade från helsinghåla när vallåkraträffen inträder eftersom att stan fylls av peasants som älskar gamla bilar och jättefint omgjorda bilar med mera. Men nu har jag mognat. De verkar roliga!

När jag promenerade hemåt möttes jag sen av BjörnRanelidlookalike fast slemmigare med plastikopererad fru iklädd Gucci topp till tå och en liten rälig hund. De såg ut som om de hade var sin pinne rakt upp i deras rumpor båda två. Sen mötte jag en Båstadchampagnesprutarkille med flickvän. Killen hade röda smala byxor och rolflarssonskjorta, vattenkammat hår och pratade så nasalt att hälften kunde vara nog. Tjejen i enkel, stilren klockad kjol med tillhörande topp. De såg bara så trista ut fastän egentligen själva klädesplaggen var finfina. Näsan i vädret och trist snack. Det var nog då det slog mej - hejja bönderna som drar runt i amerikanare och är glada för det. De har ändå stil. Och värme. Det är viktigt för mej. Människor som bara går runt med nosen i vädret kan gå hem till sin skumpa och stanna där. Fram för fler vallåkraträffsnissar! Jag vill vara mer som dom.

Läs mer om vallåkraträffen här.

still young

Vet ni vad? Igår fick jag, trettiotre år gammal kvinna, visa leg på systemet. Grym egokick!

Så gammal är man ju inte. Inte jämfört med min farmor som blev 96 år och som syns tillsammans med mig på kortet ovan. Hon finns dock inte med oss i jordelivet längre. Men hon var en hyvens kvinna på alla de sätt och vis. Jag tror aldrig att hon någonsin handlade på systemet rättskaffens som hon var.

fäjsbok och onykterhet

fäjsbok och onykterhet har två saker gemensamt. helt plötsligt är man skiiiitbra polare med kreti och pleti.

på krog i berusat tillstånd seendes en gammal högstadiekompis som man egentligen helst velat glömma och inte ens vet namnet på " nämen heeeej, vad kul å se dej, vad gör du nu? bla, bla, bla"

på fäjsbok stötandes på en gammal högstadiekompis som man egentligen helst velat glömma och inte ens vet namnet på " confirm friend" och därefter " nämen heeej, vad kul å se dej här på fäjsbok,vad gör du nu?".

konstigt det där.

okej för dom man gått i samma klass som men parallellklasspersoner som man aldrig ens har hängt med dom "ignorar" jag big tajm. och det hoppas jag att jag hade gjort på krogen också.

den som har flest fäjsbokvänner vinner inte. men visst är det kul att gå in på någon gammal skolkamrats sida och se hur denne ser ut och hur dennes barn ser ut och vad de har gjort på midsommar med mera. för sånt basuneras ju ut där till höger och vänster. hoppas man blir kompis med nån där det hänt något oförutsägbart. typ att nån bytt kön eller blivit amish. men hittillls verkar alla vara välartade och lite boring. som man själv vill säga.