nyårsmeny

jag är ingen gourmand på något vis. inte heller en bra värdinna. tycker det är jobbigt å hålla kalas och liknande. inte minst sen man fick barn och är supersplittrad och kan inte koncentrera mej på något.
denna nyår har jag dock varit seriös och ska laga lite seriös mat (till skillnad från förra året då jag gjorde kommunens äckligaste potatisgratäng och inte ens gästen sa att det var gott, han kunde inte ljuga) och vara värdinna (i mysbrallor tror jag, sällskapet är slappa goingar).

i år blir det:

- välkomstdrink med champagne och jordgubbar

- förrätt: chevrebasilikamojs i rökt lax rullade i stekta (typ) sesamfrön - vitt vin att gedrinken.

- huvudrätt:fläskfilé med chilipesto, lätt gräddsås, sesampotatis och vallentinsallad - rödtjut att gedrinken. (oxfilé och hummer är bara för wannabes. vi andra kör rent svin.haram i och för sig men det får gå.)

- efterrätt:chokladtårta ala edsbacka med hallonsky och apelsingrädde. kaffe att gedrinken.

.....

- chips

- lösgodis

- cocacola

- samt champagne eller cider vid tolvslaget.

tror det här blir kanonbra. för första gången ska jag använda sån där köttsticka. ikväll har jag redan gjort chilipeston och det sticker i alla fingrar och i ansiktet där jag varit och pillat med mina chilimarienerade händer. förrätterna har jag också gjort och de ligger och vilar i kylen. chokladkakan gör jag imorgon förmiddag.

DESSUTOM (utropstecken, utropstecken)har jag redan gjort en gratäng till lunch imorn. to the guests travleing from up north. snacka om seriös planeringstant.

ja, dra på trissor. min husmorsimage är kanske inte helt pjåkig ändå.

gott slut. nästa år blir säkert kanoners utan krig, lågkonjunkturer, sjukdomar och annat skit. NOT. tyvärr. men bra blir det nog på något vis. som kommunalare blir jag nog inte arbetslös i alla fall.

några procent på priset

annandagsrea. tror jag hafver skrivit om det förr. nu gör jag det igen. hade spanat in en kofta med diamanter på men den klapp en stornäst brud mitt framför snoken på mej. så det blev inget med det. däremot ett par andra basicgrejjer. OCH ett par alldeles, alldeles för dyra jeans. Dsqared. Kostade ett studielån, men med lite rabatt blev det visserligen sjukt megadyrt ändå. Fast ändå lite billigare. Och med några goda argument och en stödtrosa så blir dom megasnygga och väl värda sitt pris. Så jag klapp dom. Och ack vilken babe jag försöker intala mig att jag är i dessa ljuvliga jeans. Då får det vara värt att ha det skralt och knapert över nyår. Nu ska jag ge olle hårdimagenmat så blöjkonsumtionen minskar resten av månaden samt göra storkok och ha mat med mig till jobbet varje dag. Ty slantarna äro slut. Men mor blev fin. Hon blir ännu finare om hon slutar äta chokladtryfflar också för då kan stödtrosan med fördel lossas från kärlekshandtagen.

GOD JUL - rätt och slätt.

wintervomitsickness

Sluta skriv om vinterkräksjukan hela tiden.
För det första är bara själva namnet helt sjukt äckligt. VinterKRÄKsjukan. Man bara ser allt elände framför sig. Det är vinter ute och det innebär inte vita landskap utan grått och tråkigt ute. Man ligger och kräker och bajsar- samtidigt - på badrumsgolvet och hyn är vit slash ljusgrön. Allt är missär. Det är det som man ser framför sig. PLUS att man ser massor av människor som spyr framför sig på offentliga platser. Det är det som är det andra. Man (dom däringa media) skriver ofta detaljrikt om hur och var och när folk har insjuknat. ”jag spydde rakt ut på tunnelbanan, det gick inte att stoppa” säger Hanna, 23 från Stockholm.

Jag vill inte veta.

"100 personer blev vinterkräksjuka efter ett julbord. Alla kräktes om vartannat i festlokalen"

Jag vill inte veta.

När jag skulle flytta till Stockholm var jag redan under tidig höst nervös för vinterkräksjukan. Man hade ju hört att folk kaskadkräktes titt som tätt på offentlig plats allt från november till februari. I en storstad med människor tätt inpå. Där frodas smittorna och tunnelbanorna är en enda stor smittohärd. Därför undvek jag ofta att åka buss och t-bana under vintermånaderna. Hade ofta en flaska decificeringsmedel i väskan. Sen fick jag inte vinterkräksjukan heller. Nån maginfluensa åkte jag på däremot. Men inte den här riktiga ulk ulk paniksjukan. Och jag vill inte ha den heller. För jag har kräkfobi och börjar nästan gråta bara på tanken att drabbas.

Sluta skriv om skiten så jag kan få bort mitt värsta mardrömsscenario ur huvet.

För en stund sen pratade jag med min kollega som har en jättenära anhörig som är svårt sjuk i cancer. Inser mer och mer att jag är en klagande mes, vinterkräksjuka går över. Cancer gör det alltid inte.

lite konstigt

Det finns en tjej på mitt jobb som jag inte jobbar med så ofta men ibland. Och när vi väl har kontakt – antingen via mail eller lajv –så överöser hon mig med superlativ, igår fick jag höra att jag var superb. Dessutom har ett par andra kollegor sagt att Tekla (vi kallar henne så) ofta berömmer mig i min frånvaro.

Känns lite konstigt.

Varför?
1. För det första – jag är rätt medioker, alltså inte en kass person men heller ingen ûbermenchen på något vis.

2. För det andra – jag och tekla jobbar inte alls ofta ihop och de gånger vi har gjort det har jag inte sagt eller gjort något revolutionerande.

3. För det tredje – får mig att fundera, finns det baktankar? Vill hon ha något från mej? Jag har erfarenhet av att folk som ofta säger att man är bra typ vill ha något i gengäld. Berömmelserna syftar alltså endast till att få den man berömmer att jobba mer och hårdare så att man själv slipper.

Egentligen kanske man bara ska tacka och ta emot och boosta självförtroendet lite. Det är ju gött med folk som inte bara gnäller eller aldrig berömmer/säger positiva saker till folk. Månne är jag bara konspiratorisk som tror att det finns en dold avsikt.

disaster

Imorse var det JORDBÄVNING i Sverige! Samtalsämnet var på allas läppar hela förmiddagen. På jobbet slogs vi nästan om att få berätta om våra egna upplevelser av skalvet. Oj,oj,oj vad läskigt. Nån hade rusat ut på gatan och kallat ut grannarna, nåns unge hade bölat som en gris, nån trodde det var krig, en annan trodde att ett djur bökade utanför huset (eherm? vadå för djur. elefant?). Själv trodde jag att någon var å ryckte i min säng. Sen så upptäckte jag att det inte var någon marodör ryckandes i madrassen. Då trodde jag att Hells Angels bombat nere i stan. Jag menar vi har en del kravaller med mopedister i den här stan.
När jag en halvtimme senare slog på den underbara radiokanalen p4 radio malmöhus så fick jag höra om dramat på riktigt. Nere i Ystad och Lundatrakten var det riktigt drama. Jag hängde på dramat och ringde syster direkt och fick höra deras reaktion. De hade rusat ut på balkongen och trodde taket skulle ramla ner.

Så intressant hur vi svenskar reagerar för ett litet skalv. Alltså det var läskigt. Det kändes dramatiskt. Absolut. Men hela förmiddagen intervjuades människor hit och dit i radio och andra medier. Nu bloggar jag om det (och det lär ge fett genomslag). Men det är ändå lite patetiskt. Även om det förvisso är det största som har hänt skåne sen hasse kvinnaböske slog igenom. Men ändå. I andra länder är det vardagsmat att leva med ständig risk för stora jordbävningar och folk dör som flugor lite till mans. Sånt är vi inte vana vid. Därför blir det draaamaaaa när vi drabbas av en liten ryckning i jordskorpan. Men ryckningen är i och för sig inte att negligera - ARAMAGEDDON IS HERE ANYTIME! det är bara å förbereda kropp och själ för jordens undergång.

little heart

idag blev jag kallad lilla hjärtat av en kollega. per telefon under en stressig situation så jag fann mig inte då heller. ville bara avsluta samtalet och orkade inte analysera, så det var liksom precis efteråt som jag tänkte, nämen va sa han, var det verkligen lilla hjärtat?
kuttersmycke var illa (även om jag vet att det inte var så illa menat som det kan låta och min chef är faktiskt högst sympatisk och bra) men lilla hjärtat känns sådär. och den personen som sa det är lite sådär lillbossande över mig fast han har NOLL (och då menar jag noll) anledning att vara det.
jag måste helt enkelt bli mer beredd på sånt här och oavsett stressad sits eller inte FINNA MIG I SITUATIONEN. och antingen
a) fråga vad menar du med lilla hjärtat
b) säga "lilla hjärteknytet" tillbaka alternativt "stora slemgubbe" eller "hej, du -lillhjärna"

Kommer nog längst med a.

jul jul

Från den 1advent till julen är över (efter annandag) skall julmusik spelas varje dag. I år har jag misslyckat med detta måtto (som jag ärvt efter min julälskande moder)hittills. Vi flyttade i juni/juli. Har fortfarande inte packat upp skivorna. Köpte i och för sig två nya julskivor häromdagen men har inte haft tid (!) att lyssna på dem. Skandal. Kom genast på att nu är rätt tid att sätta på lite jul med gamle Frank (sinatra). Istället för att sitta här och slösa några sekunder på att plita ner bokstäver.

Har man ingen julstämning är det ens eget ansvar att försöka skapa den. Snö kan vi glömma men resten kan man ordna själv.

det är advent, det ä-ä-är adveeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeent.

fascinerande

Det här klippet måste ni se. Helt fantastiskt om en stackars buffalobebis som riskerar bli käk åt både lejon och krokodiler. Ta 8 minuter men det är det värt, kolla här.