dialekts we love

Dialekter är gött även i radion.

Nu ska Anders Wettergren och Bernt Möller sluta läsa vädret i radion eftersom att deras dialekter fått utstå klagomål. Hallå? En östgöte som rapporterar vädret är underbart, en sluddrig skåning likaså. Man fattar ju vad de säger, är inte det huvudsaken? Jag fattar inte varför det bara ska vara risksvenska i etern. Själv har jag med ett leende på läpparna njutit varje gång Anders Wettergren tagit ton i radion, att höra en ”jallejulle & julius” förmedla kuling, sydvästlig vind eller nordanvind – det är för mig en fröjd. Mer mångfald i radion säger jag! Och överallt annars också får den delen. I dag har jag och min mor skrivit brev till radion och SMHI där vi kräver att Anders och Bernt kommer tillbaks till oss i radion. Jag älskar dialekter. Må allas våra dialekter inte utslätas. Ni som pratar dialekt där ute, det vill säga alla, håll huvudet högt!

morgon i helsingborgstrakterna

Jag är fortfarande kvar i mina barndomstrakter och det är ganska gött faktiskt. Har träffat lite mer än hälften av alla vänner som finns i krokarna och sett hur deras ungar har växt och frodats sedan sist.

Mornarna är grymma i mamsens och pappsens lilla hus. Man går upp efter att ha sovit cirka 9-10 timmar. Sen vandrar man ner till köket där det finns tonvis med färskvaror, mycket pålägg, juicer av olika sorter med mera. Sätter mej vid köksbordet som är fullt av kulörta stearinljus, läser Helsingborgs Dagblad http://hd.se/ , det är faktiskt ganska roligt. Man kan läsa om att en ko gick över vägen i någon liten by utanför Höganäs och andra avgörande händelser som man behöver för sin allmänbildning. Det är inte fel. Idag lyssnade jag på Ring P1 samtidigt som jag läste Helsingborgs Dagblad - det var slående hur starkt jag kände att jag var utanför tullarna.

Toppnyheten i HD var inte särsklit munter. Handlade om hir kvinnojouren har, och har haft, fullt upp under julhelgen. Julen är ett enda fett mys för mig men för många andra är det en enda lång mardröm. De män ( och kvinnor med för den delen ) som slår bör låsas in för all tid och evighet. Amen.

årsdagen

Julen är över! Denna jul var riktigt bra och inte alls lika konstig som förra året när tsunamin inträffade och all sorg som följde.

26 dec, 2004:Vi hade vänner på phi phi islands, som klarade sig mirakulöst, och ett par andra vänner som åkte från Phuket minutrarna innan vågen slog in över land. Själv hade vi inte hunnit åka till thailand ännu utan fick skippa vår resa ( och dra till Kuba i stället, delikat problem att boka om en resa under omständigheterna).

Dessvärre fanns det hundratals andra människor som inte klarade sig lika bra. Och massor med anhöriga som fortfarande lever i sorgen efter de nära som försvann. Kan dock inte låta bli att fundera över allt ståhej som varit kring ettårsdagen igår, och som fortsätter. Carlola, kända diktläsare, tv-sändning hela dagen, stora ettårsextra nummer i var och varannan tidning ( vilket det har varit i flera veckor innan årsdagen ), med mera, med mera.

Jag är tveksam till om jag hade velat ha det så kring mig om jag hade mist någon i flodvågen. Tror inte det. Men vi är väl alla olika. Det är bara det att OM man hade velat hedra minnet av offren i lugn och ro så hade man inte kunnat göra det. Jo, om man hade satt på sig ögonbindel, pregat in öronproppar, stängt av tv, radio och internet, skippat att läsa tidningen, inte pratat med folk i sin närhet, inte gått ut på stan - DÅ kanske man hade kunnat undgå det officiella ettårshedrandet. Men det där valet att hedra på sitt eget sätt, det var/är nästintill omöjligt. Ok att det var en nationell katastrof och därmed en nationell angelägenhet, men ändå.

god fortsättning

god fortsättning! att det bara är folk 55 + som använder det uttrycket hindrar inte mej. har haft en underbar jul hittills med massor av fina paket och välbehövligt innehåll ( globalknivar och annat som hör en sann husmor till ) , grymt god mat, kassa julrim och mycken samvaro med familj och nära och kära. tomten kom också på besök så allt var i sin ordning. Någon julotta blev det inte, vilket är synd eftersom att det är där upphovet till julfirandet förmedlas.
Nu har jag gått upp cirka 2 kilo och jobbar på det tredje så gott jag kan. risalamaltan väntar och så även den nya tvserien om Bellman med bland annat min favvis PERSBRANDT - DENNA GIGANTERNANS GIGANT! god fortsättning som sagt.

jag blir vansinnig

Jaha, blir man förvånad över det som kommit fram från Migrationsverket? Nej, inte ett skit. Att det finns allt för många av Migrationsverkets personal som är cyniska har i alla fall jag, och säkert många med mej, förstått för länge sen. Men nu kommer det ena grova feltrampet fram efter det andra. Champagne när någon blir avvisad! Jo, jag tackar. Säga till en blind att denne ska titta handläggare i ögonen ( intelligensnivån hos den handläggare måste vara långt under det normala ) och behandla människor som boskap. Det är vad som händer innanför Migrationsverkets väggar. Det är så man blir mörkrädd. Men tyvärr inte förvånad. De asylsökande jag har träffat vittnar om samma sak. Ovärdigt bemötande, bristfällig information och ingen respekt what so ever. Det är så man kan gråta. Det verkar finnas en djupt ingrodd cynism i Migrationsverkets kultur. Människor som kommer hit från andra länder har all rätt att behandlas som människor - inte som djur. Jag är tacksam för att jag inte flytt till Sverige och sitter på någon förläggning och väntar på att få mitt ärende behandlat i detta land just nu. Det borde räcka med att utlänningslagen tolkas superduperrestriktivt. Men det gör det tydligen inte. De som omfattas av lagen ska tydligen även kränkas rejält under väntan på beskedet om de får stanna eller inte. Det är sjukt. Jag skäms.

ja ha så har man blivit en nörd

Allt detta bloggande. För vems skull? Jag har alltid tänkt att det är nördar som bloggar, de som vill ha beundran av andra som de hoppas ska läsa och så sitter de där bloggarna hemma på nätterna och skriver om ditt och datt i hopp om att bli lästa, erkända och klubbenförinbördesbeundran-aktiga. Men eftersom jag själv gillar att skriva, prata och babbla, och eftersom att det inte alltid är någon som är intresserad av att höra/läsa vad jag skickar i mina mail eller vad jag babblar om på i goda vänners lag, så kan jag ju blogga istället. Jag kan babbla på, fast i skrivande form, i cyberrymden. Ingen är tvingad att läsa. Den som vill läser. Helt enkelt. Därför är det skitbra med bloggar. Och därför har jag insett att jag är nörd.