ursäkta mej, men nu granskar aftonbladet
mammapaniken i stockholm. "Stockholms kvinnor väljer karriär före familj." Varför heter det inte pappapaniken? farsor väntar oftast ännu längre med att skaffa barn ( dvs de är ofta äldre än kvinnan, har inget vetenskapligt belägg för detta men jag är väldigt säker på att det är så ) än mammor men det är det ingen som skriver något om. Okej att kvinnor har en biologisk klocka som tickar men ändå ( man kan faktiskt frysa ägg, och det finns adoption, surrogatmödrar och allt vad det är).
http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,758592,00.htmlNäe, nu ska
kvinnorna beskyllas för att de väntar. Man är faktiskt TVÅ om att skaffa kids, och därför borde reportaget heta mamma&pappapaniken eller något liknande, och borde belysa det "åldrande moderskapet" dvs föräldraskapet, ur ett föräldraperpspektiv och inte bara ett mammaperspektiv. Jag tycker aftonbladet spär på det kassa läge som redan nu råder för oss kvinnor, det vill säga att vi halkar efter i det mesta om vi skaffar ungar när det gäller jobb, karriärmöjligheter, pensionspoäng, vår fritid ( bye, bye ) med mera. Dessutom skriver de inget om att killar också har höga krav på sig och väntar med att skaffa barn av samma anledningar som kvinnor. Män börjar ju ( thank god ) äntligen att ta ett större ansvar för barn, är pappalediga mer och så vidare, det är klart att de också funderar både en och två gånger innan de avlar.Det tror i alla fall jag. Om mammor och pappor tagit ett lika ansvar för barn & familj hade kanske aldrig mammapaniken dykt upp in the first place.
Samma sak är det när kvällstidningarna oroligt beskriver hur snabbt vissa
mammor börjar jobba efter förlossningen. Det är nästan som om det vore något fel med att börja jobba när barnen är pyttesmå. Förr i tiden gick mammor ut på fälten och plöjde några timmar efter förlossningen, banren klarade sig bra ändå. Att Charlotte Perelli kör igång med musikal ett litet tag efter hennes andra barn är fött är väl hennes val. Barnet har ju en fader, han kan ju ta lika bra hand om ett barn som en mor ( bara snoppen som skiljer, plus att han inte kan amma men det finns ju ersättning )och det gör han tydligen på heltid också har jag läst. Så vad är det då som är problemet? inget enligt mej. Näe, låt folk börja jobba när de vill efter de fött barn, efter en vecka, ett år eller tio år, det får man väl välja själv vad man vill, orkar och har råd med. Det ska dock inte bli någon hets på att jobba tidigt strax efter hemkomst från BB men låt folk ( mödrar och fädrar ) få känna efter själva vad de känner för och såklart, vad barnet mår bäst av.
Det som stör mig är att det är inte en käft som skriver "pappan började jobba endast tio dagar efter förlossningen ", skriv om det istället. Huvudsaken är väl att barnet mår bra och det tror jag det gör när föräldrarna mår bra. Vissa mår bra av att jobba. Fast de är kvinnor. Jag tycker dock personligen att det verkar himla jobbigt att börja jobba snart efter att man har fläkts upp, rämnat mitt itu, och krystat ut en 4 kilos människa, men har ingen aning hur det är, det är upp till var och en som sagt. Kille som tjej. Retar mej bara på att kvinnor alltid döms snabbare än män när det har med barn att göra. Jag gör säkert det själv också... även om jag försöker vara en förstående och god fe som respekterar allas olika val här i livet. Och just det, det brukar inte vara poppis att uttala sig om föräldrar och barn när man inte har barn själv, men det skiter jag i. Man måste få tycka ändå.
