Valet, valet.
Först när borgarna vann valet och första halvåret där efter tänkte jag - detta går åt pipsvängen. Man vann valet och sen blev man så fokuserad på att lösa det interna arbetet, utse ministrar, och ovanpå det alla skandaler med svarta barnflickor, obetalda tv-liscenser och annat krafsimojs, därutöver kom akasseförändringarna som man kommunicerade uruselt (även om det var smart att göra dessa förändringar direkt enligt mig, sjukförändringarna hade kanske varit bra att om man gjort då också, fast då kanske de skulle blivit ännu fler "missar"....).
Sen efter ett och ett halvt år eller så kände jag att det fanns ljus i tunneln. Positiva mediabilder och bra cred åt både reinfeldt och de andra. Bra saker gjordes. Men det kom en kris och det kom grus i maskineriet.
Och nu har det börja barka utför. Göran Hägglund skrev någon konstig artikel i DN för att locka väljare (???), Maud blev kritiserad i samband med Vattenfallgrejjen (vad visste hon etc) och Husmark-Persson lyckas inte riktigt med sjukförändringarna. Ingen tror väl att någon vill att cancersjuka ska jobba? Ändå blir det bilden och den har tyvärr satt sig. Senaste opionionsmätningarna visar väl på detta inte minst. Och det kan jag förstå, man läser inte förslagen i detalj (såklart) man tittar på verkligheten. Och är det en stackars cancersjuk som får söka jobb så fastnar det i folks huvuden. (sen att man kan jobba även om man har cancer har jag en kolleoga som är beviset på, han jobbade hela tiden under sin behandling, hade nog aldrig en annan pallat och självklart ska det inte vara norm).
Främlingsfientligheten minskar men ändå går det bra för SD.
Kanske är det som statsvetaren sa i DN häromdagen - ta inte debatten med SD i riks, utan på lokal nivå. Annars lär SD komma in i riksdagen nästa år. Och sossarna tar makten. What a höjdare!
Tur man ska renovera köket nu så man hinner utnyttja rotavdraget innan Mona Sahlin rycker det framför näsan. Eller så är jag allt för pessmisitisk. Än har alliansen tid på sig att lösa biffen men några fler känsloväckande misstag har de inte råd med.Och de har inte mycket tid på sig. Tur är att Reinfeldt har högt förtroende men han drar inte ensam tåget. Var tog det nya, fräscha och framåtsyftande alliansarbetet vägen? Kommer det igen?
