ett barn är fött

Min kompis "tjarlått" fick en liten påg igår. Tre veckor försent fick han komma ut med akut kejsarsnitt. Han väger 5 kilo och ska enligt hans föräldrar vara världens sötaste! Det betvivlar jag inte. Härligt att det finns folk som tar sitt ansvar och uppfyller jorden som gamle Moses sa på sin tid. Jag är så glad att deras barn äntligen kom ut! Ett tag undrade om han någonsin skulle komma.

den lunkande gnomen

I lördags promenerade jag i soldis och isande vind längs Årstaviken. När jag gick där i min egen värld och lyssnade på Trackslistan i hörlurar blev jag stoppade av en gammal man. Han berättade att han var 86 bast och att han sprang varje dag längs Årstaviken. Sedan berättade han att han var medlem i Harry Martinsson sällskapet och undrade om man han fick läsa en dikt för mig. Okej tyckte jag. Så läste denna man, utantill såklart, en dikt "Vinterns gnom" med sån inlevelse och innerlighet att jag nästan blev tårögd. Sedan sa han tack och jag sa tänkvärt och mannen lubbade vidare i sin röda toppaluva. Han gjorde min dag! Mer spontana människor. Och nej, han var inte knarkare eller psykotisk vad jag kunde se.

Här är dikten:

Vinter
Dimman dras till trädetbörjar kläda trädets grenar. Frosten rimmas luddigden får ull av is. En gång, berättar gnomen, såg vi lövav frost som sakta växte frampå kvistarna. Sådant är begripligt, trädet minns sin fallna lövdräkt, lockar frosten väva en vacker dödsbild. Snart hänger vinterträdet fullt av nattliga försök till frusen levnadsteckning. Där finns en vilja, frosten lyder den. Trädet, en gång starkt och äppelkindat, befaller fram sin vintersaga.

Vinterns gnom steg fram och sade: lyssna till mig. Jag skulle kunna isa dig. Men i stället skall jag visa dig en skönskrift i snön. Det finns en skönhetens ande, det finns ett människohjärtats hopp av rent uppsåtoch så barmhärtigheten. Den kom inte av ingenting. Allt detta kallar jag skönskriften i snön. Den handlar om rena sinnelag. Om redbara ögon i snötystnaden frid som är namnlös. Så finns dessa få eller många som bevarar en renhet i anden. Ingen vet hur de lyckas det är som en vintersaga konstlöst berättad, verklig och ljus som den upphängda tvätten i vintervinden.

alla fjärtans dag

Idag är det alla fjärtars dag. Inget annat.
Gick förbi en restaurang på hemvägen från jobbet och där satt bara par och såg ansträngda ut.
Roligt att alla kollektivt ska manifestera sin kärlek med en kärleksmiddag, bukett rosor eller dela ett vaniljhjärta till kaffet alternativ köpa var sitt halsband med ett hjärta i två delar.Okej det är bra att vi tänker på kärlek någon dag om året. Men visst vore det väl skojigare om vi gjorde det varje dag och om man fick vaniljhjärta och blommor en vanlig dag när det inte är bestämt. Å andra sidan fick jag vykort och sms av svärmor resp. mor och far idag, och de värmde faktiskt massor min arma hjärtetrakt.

salo

Melodifestivalen i lördags sågs av halva svenska folket i princip. Roligt! Och rätta låtarna vann. Det var mycket hårdare konkurrens denna gången än förra när det var grusomt kasst. The Arks låt var inte lika bra som jag trodde att den skulle vara men grabbarna var lika skojjigt klädda som vanligt. Eller i alla fall Ola Salo. Han är en stjärna. Han har roliga byxor och töntiga fjädrar bakom skallen. Och så ser han ändå både raffig & spektakulär ut. Det är inte alla som klarar det.

Lågstadielärarens låt var ingen schalger men det var en kanonfin bit. Sen att hon är kusinen från landet, smal som en glaspinne och skelade rätt grovt samt inte hade den mest fantastiska utstrålningen i kommunen - det gör inget. Låten var fin, hon var fin och det är kul med något annat på 2007års melodifestival än avdankade kändisar som var coola när jag gick i låg och mellanstadiet eller för den delen låg i mors mage ( svante turesson...).

För övrigt: Det sägs att svensken flyttar i snitt tio gånger i sitt liv. Jag har redan flyttat fjorton gånger. Det har jag i och för sig mått bra av. Slentrianen blir ju lika med noll. Känner dock flera som har flyttat många fler gånger. Det skulle vara kul å göra en snittflytt på alla 70talister, särskilt om de pluggat eller bott i någon storstad med kass bostadssituation. Då blir det nog ett snitt på 20 flyttar i alla fall.

Som Robert Gustavsson en gång sa "Nä, snyt er i skägget och fäll in pungen och landa". Kanske är dags att landa nån dag och inte flytta på sådär en 3-4 år. Stadgat och skönt. Flytta är ju rätt jobbigt så det är inget å trakta efter. Samtidigt är det bra med ombyte.

å inte det här heller

http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_14254932.asp

kunde inte ha sagt det bättre själv

http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_14557734.asp

längtar till sommaren

då skulle man kunna gå omkring i denna och ett par flipflops.... men man får väl drömma på några månader till innan brunbrända ben och lite kläder blir verklighet! längtar gör jag i alla fall.

PENGAR

Jag tycker det är aptrist att tänka på vuxna saker som pengar. Att pensionsspara och att lägga undan – en årslön på banken som det ofta pratas om – att ha en buffert, att tänka på framtiden. Blä. Det är så triiiiist. Jag började ju faktiskt pensionsspara en minisumma varje månad förra året. Hur vuxet och tråkigt det än känns och kändes när jag tog detta stora steg. Jag vill liksom inte tänka på sånt. Jag läste en artikel idag om att 70-talisterna kommer bli värsta fattigpensionärerna. Det tog mig flera tveksamheter innan jag klickade på rubriken för att läsa vad det hela handlade om. För jag ville inte läsa. Inte om sånt. Att vi börjar jobba så sent att det inte blir många kronor till pensionen. Men vi har ju haft det bra. Rest, pluggat, ströjobbat. Livskvalitet. Och privat pensionssparande ska tydligen inte vara någon jättehit så det skulle man tydligen inte lita till.

Jag är en sån som storhandlar på närbutiken. Eller jag storhandlar inte. Jag handlar varje dag. Jag sparar inte ett skit. Jag lever för dagen och shoppar mycket kläder, smågrejjer och mat och fikor ute. Jag handlar liksom inte möbler och köksgrejjer utan bara förlustelser i stort sett. Jag har inte många hundralappar över när lönen kommer, men det är sällan helt tomt. Det är därför jag får sån ångest när folk berättar att de sparar flera tusen i månaden, att de pensionsparar typ femhundra spänn ( vilket är svinmycket, hallå ) i månaden och att de handlar med aktier och ojar sig, frustar och stånkar när börsen går neråt. Sånt vill jag liksom inte tänka på och jag får ångest.

Men måste man det då, spara och tänka framåt. Egentligen är det ju smart. Att ha en buffert, att inte vara fast i socialisttänket att staten ändå finns där som trygghet och man behöver ju inte ha någon egen buffert när vi betalar så mycket i skatt.

Kan man inte fortsätta leva i nuet och tro att allt löser sig. Man blir kanske inte ens pensionär i dessa cancerogena och förolyckningstider. Men innerst inne vet jag ju att man borde spara, i alla fall lite. Okej, jag sparar ju ibland men då alltid till något – en resa, ett par stövlar, till min skuld till min ädle far eller något större spektakel. Jag skulle nog aldrig kunna spara bara för att ha. Lägga på hög. Du kan dö imorn. Och så tänker jag att det är mest tråkiga personer som lägger på hög. Taskigt men sant. Jag är väl bara avundsjuk men ändå inte. Men man borde kanske ändå. Jag tänker att om jag hade haft hög lön eller ett billigt boende – ja, då hade jag ju faktiskt kunnat spara - utan bekymmer dessutom. Men något ska man väl få unna sig? Fortsätter stoppa skallen i sanden ett tag till. Men den där finfina skattesänkningen som vi jobbare får i börsen varje månad får mig ändå att tänka tanken ” ska jag ringa min bankgubbe och lägga på ett par hundringar på pensionssparandet, ska jag”. Eller ska jag gå bort på Fornarina efter jobbet istället?

Läs ni 70-talister och bäva: http://www.e24.se/dynamiskt/pension/did_14534775.asp